Pfas: vad du behöver veta om de eviga kemikalierna
Pfas är en grupp industriellt framställda kemikalier som tagit sig in i vardagen på ett sätt få hade kunnat förutse. De finns i brandskum, textilier, livsmedelsförpackningar, rengöringsmedel och i många andra produkter som ska tåla vatten, fett eller smuts. Samtidigt visar forskning att dessa ämnen kan påverka både hälsa och miljö på ett allvarligt sätt. I dag står kommuner, företag och privatpersoner inför svåra frågor: var finns Pfas, hur farliga är ämnena och vad går att göra åt dem?
Nedan följer en genomgång av vad Pfas är, hur ämnena sprids och vilka praktiska steg som kan tas för att minska riskerna. Fokus ligger på tydliga förklaringar, konkreta exempel och val som gör skillnad i praktiken.
Vad är pfas och varför kallas de evighetskemikalier?
Pfas står för per- och polyfluorerade alkylsubstanser. Det rör sig inte om ett enskilt ämne utan om flera tusen olika kemikalier som har en sak gemensamt: en mycket stark bindning mellan kol- och fluoratomer. Den bindningen gör ämnena extremt stabila. De bryts ner mycket långsamt i naturen, ofta inte alls inom överskådlig tid. Därför kallas de ofta för evighetskemikalier.
I praktiken används Pfas för att skapa ytor som står emot:
– vatten
– fett
– smuts
– värme
Det är anledningen till att de finns i allt från impregnerade friluftskläder och mattor till stekpannor, skidsmörjning och brandskum. När en produkt fungerar extra bra mot väta eller fett är risken stor att den innehåller någon form av Pfas.
Problemet är att samma egenskaper som gör ämnena användbara också gör dem svåra att hantera. De tvättas ur textilier, läcker från deponier och sprids med brandskum. När de väl hamnat i mark, grundvatten eller sjöar stannar de kvar där under lång tid. Forskning kopplar flera Pfas-ämnen till:
– påverkan på immunförsvaret
– förhöjda kolesterolvärden
– påverkan på levern
– misstänkt ökad risk för vissa cancerformer
Alla Pfas beter sig inte likadant, och kunskapsläget skiljer sig mellan olika ämnen. Gemensamt är dock att många har lång halveringstid i både kropp och miljö. Det gör försiktighet till en klok strategi.
Var hittas pfas i Sverige från brandskum till dricksvatten
I Sverige har flera större föroreningar med Pfas uppmärksammats under senare år. Många är kopplade till brandövningsplatser där brandskum använts under lång tid. Där har ämnena trängt ner i marken och vidare till grundvattnet. När samma grundvatten sedan använts för dricksvattenproduktion har Pfas hamnat i kranen hos hushåll och verksamheter.
Andra typiska källor är:
– industriverksamheter som använder Pfas i processer eller ytbehandling
– gamla deponier där impregnerade textilier eller andra Pfas-haltiga produkter lagts på soptipp
– avloppsreningsverk, där Pfas kan passera reningen och hamna i recipienter eller slam
De senaste åren har många kommuner gjort omfattande kartläggningar. I flera fall har höga halter hittats i vattentäkter, vilket lett till avstängda brunnar, nya ledningar och kostsamma reningslösningar. För mindre vattenverk och privata brunnar kan en sådan upptäckt innebära både tekniska och ekonomiska utmaningar.
Samtidigt rör sig frågan inte bara om olyckor och enstaka föroreningar. Låga halter Pfas har påträffats i många vatten runt om i landet. För den enskilda personen kan det vara svårt att överblicka riskerna: hur höga är halterna, hur ofta dricks vattnet, och vilka andra källor till exponering finns?
Här blir systematiska mätningar och analyser avgörande. Utan tydliga data går det inte att veta om halterna ligger långt under, nära eller över gällande riktvärden. För kommuner och verksamheter som ansvarar för dricksvattenförsörjning är övervakning av Pfas numera en central del av ett modernt kontrollprogram.
Hur kan verksamheter hantera pfas från kartläggning till åtgärd
För kommuner, industrier, fastighetsägare och andra verksamheter innebär Pfas-frågan ett ansvar på flera plan. Dels behöver man säkerställa att dricksvattnet håller en god kvalitet. Dels handlar det om att inte själva bidra till nya utsläpp.
En genomtänkt hantering av Pfas brukar börja med tre steg:
1. Inventering och riskbedömning
Först krävs en överblick: var kan Pfas finnas inom verksamheten? Har brandskum använts historiskt? Förekommer impregnerade textilier, kemikalier eller processer där Pfas kan ingå? Finns misstänkta punktkällor nära brunnar eller vattentäkter? Genom att samla historik, kartor och tidigare mätdata skapas en första riskbild.
2. Provtagning och analys
Nästa steg är att ta prover på strategiska platser. Vanliga provtyper är:
– råvatten och dricksvatten
– grundvatten i övervakningsrör
– ytvatten i dammar, diken och vattendrag
– jord i områden där brandskum använts eller där spill kan ha skett
Proverna skickas till ackrediterade laboratorier som kan analysera ett brett spektrum av Pfas med låga rapporteringsgränser. Resultaten jämförs med gällande riktvärden och vägledningar. På så sätt går det att avgöra var problemen är störst och var åtgärder gör mest nytta.
3. Åtgärder och långsiktig uppföljning
När riskområden identifierats handlar nästa steg om att minska spridningen och, när det är möjligt, halterna. Exempel på åtgärder kan vara:
– byte av brandskum och genomgång av rutiner vid övningar
– rening av dricksvatten med kolfilter eller andra tekniker
– omledning eller avstängning av förorenade brunnar
– sanering av särskilt hårt drabbade mark- eller grundvattenområden
Pfas-frågan är långsiktig. Därför behövs en plan för uppföljande provtagningar. Regelbunden övervakning gör det lättare att se om åtgärderna fungerat och om nya källor dyker upp.
För många verksamheter blir samarbeten med externa experter en nyckel. Kombinationen av miljöteknisk kompetens, modern analysmetodik och erfarenhet från liknande projekt sparar både tid och resurser. Aktörer som aklab.se har byggt upp rutiner för just provtagning, analys och tolkning av resultat kopplat till Pfas. Genom att anlita ett etablerat laboratorium minskar risken för felaktiga slutsatser och onödiga kostnader, samtidigt som vägen till säkrare vatten och minskad påverkan på miljön blir tydligare.
