På landet delar man på tillit och på minireningsverk
Det råder högtryck på stugorna runtom i Sverige denna sommar. Eftersom det återigen ser ut att bli återhållsamt med resandet utomlands så öppnar det istället upp för det så kallade svemestrandet.
Livet ute på landet lockar, helt enkelt. Med all rätt, för Sverige är som bäst när man lämnar städerna och hamnar ute vid skogar och sjöar.
Fördelarna med landet
Här ute finns lugnet och det lite mer nära livet människor emellan. Vi brukar trots allt benämnas som ett av världens ensammaste folk, ni vet det där med statsindividualism och sådant. Dock gäller detta inte i lika hög utsträckning ju längre ut från stadskärnan som man kommer.
Visst, vi är fortfarande ett privat och återhållsamt folk. Samtidigt gör livet på landet att vi knyts an mer till varandra. Det är trots allt så att när man inte har lika nära till stadens bekvämligheter så behöver man kunna lita på varandra.
Ibland kan det ju även vara så att man har gemensamma minireningsverk ute på landet. Då delar man ett fördjupat intresse i att saker och ting ska fungera – och om de inte gör det så måste det finnas en tydlig ansvarsfördelning gällande vem som tar hand som saker och ting.
I takt med att samhället också ser ut att bli allt otryggare så handlar vi-känslan på landet också om säkerhet. Att veta att man hjälper varandra att hålla koll på vad som händer i trakten, eller på gatan, gör också att det finns en rak kommunikation mellan alla grannar.
När vi nu också ser att intresset för att bo ute på landet också ökar så kan vi också anta att det svenska folket åter börjar röra sig tillbaka till ett starkt civilsamhälle.
Det var trots allt inte så många generationer sedan man räknade med de människor som man hade i sin närhet. Det är sådant som skapar en närmare och varmare värld.
