Vargen – människans värsta vän?
Vargen är ett evigt omdebatterat djur. Ska man jaga den eller låta den vara? Med tanke på att den en gång i tiden var i princip utdöd i Sverige, och fridlystes år 1965, så är det en brännande fråga.
Intressant nog så har det visat sig att människor som bor i närheten av områden med varg är mer öppna för att djuret ska jagas. Tvärtom är det med den del av befolkningen som bor längre bort från vargen: Här tycker man att man ska vara restriktiv med skyddsjakt.
Kanske har vi en soft-spot för detta djur då vi instinktivt känner att vår historia är tätt sammankopplad med den. Vargarna är trots allt förfäder till de hundar som vi idag ser som människans bästa vän. En gång i tiden började vargarna att samlas kring våra lägereldar när de kände lukten av mat.
Med tiden insåg vissa vargar att det faktiskt var fördelaktigt att börja bekanta sig med människorna, det var lättare att få tag i mat genom dem (alltså oss) än att jaga.
Priset var förstås domesticering. Det finns hundraser idag som aldrig skulle klara sig utan hjälp från människan, till exempel genom att vi tar dem till en veterinär i Spånga för att undersöka en skada.
Debatten om vargen lär fortsätta även i framtiden. På något sätt är detta djur kanske den största symbolen för det vilda som vi har här i Sverige. Djur som björnen i all ära, men det är vargen som har fått ta på sig rollen som representant för människans kamp mot den övriga naturen.
Kanske påminner detta djur även oss om den frihet som vi själva gav upp när vi blev civiliserade.
För djupt inom oss så vilar det fortfarande ett vilddjur. Kolla bara på publiken under ett sportevenemang så kan du se det titta fram då och då.
